Din kropp är ditt verktyg, ta hand om den. Träning gör dig starkare, uthålligare och är en utmärkt konstruktiv brygga. Destruktiva tankar är ofta passiviserande, genom att ge dig ut på en stunds motion bryter du känslan av handlingsförlamning. Även enkla rörelser är ett sätt att skapa struktur på dagen. Intensiv träning ger väl känd återbetalning i form av hormonpåslag som gör att livet känns lättare. Hur många har inte hittat lösningen på ett omöjligt manusproblem under löprundan?
När självhatet är på väg – möt det med ett utformat tankeförsvar. Bygg upp ett batteri av insikter som kan hålla dig flytande. Tänk inte »Jag har låg självkänsla« utan »Jag tänker kritiskt om mig själv«. Lär dig skilja på tanke och känsla. Bara för att man upplever att man är värdelös betyder det inte att man är det. Påminn dig om vad det var som en gång fick dig att börja skriva, och om din erfarenhet av hur tidigare svackor faktiskt haft ett slut.
I ensamheten växer mörkret, genom att prata sätter du ord på vad du känner. Bara det är en lättnad. I mötet med andra som skriver upptäcker du också att dina känslor är både vanliga och normala. För vissa är det centrala att få snacka av sig. Andra författare söker sig till kretsar där man konkret hjälper varandra med textproblem. Skapa en grupp som träffas regelbundet. Eller sök upp författarkolleger på sociala medier. Fler än man tror behöver och vill prata!
Litteraturen är stor men bokbranschen kan kännas liten. Hitta förankring i en verklighet bortom romansläpp, förlagsskvaller och recensioner. Engagera dig ideellt. Gör det för sakens egen skull! Utmana författarreflexen att se varje ny erfarenhet och miljö som presumtivt romanstoff. Genom att brinna för något utanför dig själv tar du udden av de skuldkänslor som gärna följer med författandets introverta och egocentriska karaktär.
Inlägget Självhatets motmedel dök först upp på Tidningen Skriva.